Så är EM-festen inledd - och i två dagar har vi bjudits på fyra vansinnigt underhållande fotbollsmatcher. En hel drös med mål. Ett rött kort. Historiskt snabbt mål efter 23 sekunder . Alltsamman har anförts av den nya generationen, ungdomarna.,
I Tyskland. I Spanien. ..
Lamine Yamal (Spanien, FC Barcelona) är då alltså ett barn. I spel. I EM. Från start. Inte det minsta oäven. Han kollrade bort männen ( Modric är 22 år äldre än honom) med en sådan skiucklighet, lätthet och med en fantastiskt brist på nervig överdriven respekt. Det är rätt praktfullt fantastiskt att se.
Även om jag har kritik mot storklubbarnas liksom ägande och övertagande om de yngsta talangerna och hur de uppfostrar dom. Messis historia i samma Barcelona är en osannolik framgångssaga. Världens bästa. Men det är ibland ensamt att vara ensamt barn bland vuxna män. Det kräver förbannat vettiga vuxna kring talangen i fråga.
Men ingen talang, kan visa större glädje en en trygg landslagsdebuterande megatalang som lever sin kompletta dröm. Det fullkomligt strålar om ungdomen. Om unga, unga Yamal.
Det smittar och det liksom spritter inom hela mig , jag känner pirret jag med. En fotbollsvärld är alla förtrollade.
De unga lyser upp allt mörker, liksom inifrån.
Jag blir rörd.
![]() |
| Nagelmanns famn och hur Musiala låter sig så innerligt omfamnas.Jag blir rörd. |
![]() |
| Den enorma, friska, sprudlande och skimrande spelglädjen och hungern! Inspirationen vi alla behöver. |

.gif)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar