Vi och dom. Vanligtvis ett förfärligt farligt synsätt. Nationalism är ju inte snyggt. Men gemenskap? Det är ju bra. Sverige är ett fantastiskt land; brokigt, innovativt, rikt, underbart och dynamiskt. Vårt landslag är Vi. Likadant. Dom är ingte så tokiga dom heller. Det handlar om tillfällen att just gemensamt heja och fira, sörja och stödja idrottspersoner. Vilka vi än är, kommer ifrån, en chans i en splittrad värld och ett polariserat sammhälle att hålla ihop i åtminstone en sak. Inte hata, heja. Det är idrott. Inte om fulnationalism.
När det gäller landslagsfotboll, bygger ju allt på just den gemenskapen. Spelarna är inte köpta och kan inte byta klubb vid nytt erbjudande. Den enda gemenskapen är att de spelar fotboll och vad där står för nationalitet i passet. Dessutom är det lek, om än på blodigt lekallvar.
Ikväll är det bara att ladda om från gårdagens extremt högspända och likväl förlösande drama. Vad jag och alla svenskar som bryr sig önskar av Sverige, är att får loss våra unga stjärnor i kombination med de ( Läs Emil Forsberg) som redan lossnat.
Vi har vår knäopererade bakom oss. Ni vet, han som fyller 40 i år? Han rasistiska nationalister kallar " Osvensk"?
Vi har så mycket potential, vi vet det och har sett det. Alexander Isak, alltså. Vi är med dig!
Inte ska vi väl förlora mot Ukraina?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar