Frankrike - Rumänien 2-1 Tätt, jämt och avslutas med rörda tårar

Nu är det äntligen igång. David Guetta fortsatte att skapa extremt pinsam stämning, och Zara Larsson försvann i den usla låten och den trötta koreografin dansarna utförde  i likaledes trött kostymering nere på plan.

Men det gick över, det tog slut. Evinnerligt skönt. 

Dags , äntligen för EM. Inte är det VM, men det är stort. 

Spelarna kommer in, allt kokar so sig bör under Marseljäsen (denna blodiga stridssignal).

Där är de, de som Dechamps valt ut.  Ingen Benzema, men det ska väl gå? 

Ett decimerat försvar, viss osäkerhet. stor osäkerhet. 

Rumänien är samlat och går in i match med sitt starka försvar, de som spelat ett kval så tätt att det skapar respekt i alla läger. Ingenting skulle bli lätt för guldfavoriterna, inte alls. 

Men visst handlar det om att studera värdnationens manskap.  Visst gör jag det. 

Jag hade spenderat hela förmiddagen i infekterad diskussion kring fotboll och vad fotboollens fans är. 

Jag är ett fan. 

Dags för fotboll. 

Uppställda, laddade och kanske lite nervösa. 

Matchbild: 

Rumänien hade ttt efter varandra i inledning två vassa chanser, spelet låste sig ofta för båda parter - och när Giroud nickar in ledningsmålet för Frankrike är det fint, men det är det också då heta Bogdan Stancu kyligt sätter sin straff, efter ett par missade chanser.

Jadå, Je suis content

Stancu visar sig samlad och kylig efter lika kylig straff. Rumänien är igång. Underskatta aldrig Rumänien. 

Domarteamet höll det hela cleant och ok. 

Pogba visar vad som kanske komma skall, kan komma...

Le petit Prince Griezmann ska nog också leverera, det var bara en smula svårt. Där var ju inte bara värdnation - där var motstånd. 

I den 89onde minuten kommer det så, det avgörande och förlösande målet. Dimitri Payet spelar vackert, gör vackert och är vacker.

Ren lycka. Fotbollsskeptiker, det handlar om alla känslorna som ryms just där, precis då och i hela varandet. Giroud puttar omkull sin vän i ren kärlek. Fantastiskt underbart.

 Det är tjusigt, och känslorna kring det är lika starka som sköna.

Tårarna, som kommer till slut. Omfamningar och översvallande lättnad. Det är fotbolls EM på hemmaplan, just precis här och nu. 

Pogba, Griezmann och slutligen i slutets slut även Payet byts ut, det brister .

Det var den första matchen, det är igång. 

Payet är premiärens självklara lirare. På många plan. 

Le Bleaus - inte Mitt Team, men vad spelar det för roll. festen är igång.